Fransk maräng fällde avgörandet i teknikstafetten.

Fransk maräng fällde avgörandet i teknikstafetten.

3 years ago 1 0 1276

Nu är vi bara 8st kvar i tävlingen och man märker hur konkurrensen hårdnar, alla går för fullt och vill vinna varje tävling. I avsnitt 5 är det åter igen dags för lagtävling i snabbutmaningen och vi ställs mot varandra i en teknisk stafett. Tävlingsmomentet består av marsipanrosor, chokladsolfjädrar, apelsinfiléer och slutligen att vispa en fransk maräng för hand.

I första grenen med marsipanrosor ställs Martin J i röda laget, mitt lag, mot Sabina i det beiga. Tävlingen drar igång och båda lagen hejar vilt på sina medtävlare. Även en del verbala kängor delas ut mellan lagen. Det är enormt jämnt och båda kämpar febrilt med sina rosor, Sabina lägger i en högre växel och drar förbi, i det läget tänker man bara, Fan!

Nästa gren är chokladsolfjädrar där jag ställs mot Jonas, till vardags min lagkamrat i Skåne Kulinar men nu en bitter konkurrent. Det är jämnt och jag knappar in på deras försprång. Som vi kämpar och svär! Kan ju säga att förhållandena på plats för att jobba med choklad kanske inte är dem bästa, med 15°C i studion. Trots allt är det ju lika för båda, så vi kör så det ryker. Plötsligt hör jag Jonas skrika klar och jag tänker ”Hur fan gick det till?”, jag har ju 5 st solfjädrar kvar att göra. Det beiga laget får godkänt och där tar My över och jag ser hur hon börjar filéa apelsiner i ett rasande tempo.

Vi kämpar på i det röda laget och efter ett tag kan jag lämna över stafettpinnen till Elsa. Det ser riktigt mörkt ut just nu och jag tänker att nu behövs det ett mirakel. Elsa kämpar på och när hon börjar skära ut sina första filéer skriker My klar! Dem får godkänt och Douglas hoppar på sista grenen att vispa en fransk maräng. Jag ser i ögonvrån hur han separerar sina äggvitor från gulorna och i nästa moment häller han i allt socker, YES! Där kom misstaget tänkte jag, för det viktiga när man gör maräng är att vispa upp äggvitorna först till ett styvt skum innan man har i sockret.

Jag håller på bomben ett tag till, jag ser hur Elsa kämpar på och närmar sig slutet och vi hejar på. Jag hör sen Elsa skrika klar och vi får godkänt, Jesper hoppar in i marängracet på riktigt och jag viskar i hans öra att det beiga laget hade i allt socker från början. Båda lagen vispar frenetiskt och Jesper med mig skrikande i örat ”övervinn smärtan VISPA för allt du har” Ja jävlar vad han vispar, tror fan att hans arm ska gå av. När vi byggt upp ett stabilt äggviteskum och känner mig säker släpper jag bomben till det beiga laget och dem inser sitt misstag men väljer att fortsätta istället för att börja om. Jesper börjar mata vår maräng med socker och vi börjar känna i det röda laget att det kan gå vägen. Sista sockret går i, Jepser vispar det sista han har, vilken HJÄLTE!, och till sist skriker han KLAR! Han lyfter upp bunken över huvudet och juryn räknar 1, 2, 3, 4, 5…. det är tyst i köket, man skulle kunna höra en knappnål falla till golvet i det läget. När juryn säger ”Ni är godkända”, då bryter segerruset ut. Vi gjorde det omöjliga! Vi vann och vi kramar om varandra i en segerdans och bara njuter.

Efter att ha njutit en stund av segern är det så dags för den stora utmaningen och det är dags att fokusera om. När vi kommer in i köket är det uppdukat ett berg av olika citrusfrukter och uppgiften är att göra en citrusdessert. Vi i det vinnande laget får starta 15min före dem andra vilket är en klar fördel. Tävlingen drar igång i ett rasande tempo och efter 15min kommer dem andra tävlanden in. Doften av citrusfrukter sprider sig genom köket, alla springer runt som galningar och man märker att alla kämpar för att hålla sig ifrån bottenplaceringarna.

Halvägs in i tävlingen hör man helt plötsligt Magnus Johansson i juryn säga: Konditorer får jag be om er uppmärksamhet, utöver den dessert ni håller på med ska ni göra 4st créme brûléer. Jaha, man vet inte om man ska skratta eller gråta men det är väl bara att öka. Alla springer och stressar och lagom till man har fått in sina brûléer i ugnen hör man åter igen Magnus röst. Nu säger han, ”gästerna vill även ha 10 st petit fouler” och jag känner, men va fan är dem på riktigt. Jag fattar inte hur jag ska hinna och just nu är det totalt kaos i köket, alla kör, springer, stånkar och stönar. Stressen i köket är galen och när tiden väl är över  har jag på något mirakulöst sätt fått ihop alla komponenter. Jag kan väl inte påstå att jag känner mig nöjd med insatsen, men känslan säger att jag i alla fall ska klara mig kvar i tävlingen.

Väl inne i juryrummet kryper sig ångesten på, ska det räcka eller åker man ut? Juryn börjar med vilka två som placerat sig i toppen, första namnet som tillkännages är Sabina och den andra är My. Men bara en kan vinna och den som till sist har lyckats dra det längsta strået och står som segrare är My. Det är sedan dags att avslöja vilka två som placerat sig i botten och man står och balanserar mellan hopp och förtvivlan. Första namnet som avslöjas är Douglas och den andra är Jonas, man kan pusta ut och man vet att man är kvar en vecka till.  När det sedan är dags att avslöja vem som måste lämna tävlingen så säger juryn till Douglas och Jonas att det är deras ”lucky day” och att ingen åker ut. Man står som ett frågetecken och fattar ingenting.

Sen avslöjas det att My väljer att lämna programmet. Vi som var där och kämpade med henne sida vid sida förstår varför. Att vara gravid i 6 månaden och utsättas för den enorma stress och press som det var i tävlingen så säger kroppen till sist ifrån. Resten är en historia för sig. My var i mina ögon en finalkandidat och en av dem bästa i tävlingen. Hennes beslut att lämna tävlingen var mycket klokt och förståndigt och som hon själv säger:

– Jag väljer att lämna, för jag tror inte min lilla flicka mår så bra av att ha en sådan envis och tävlingsinriktad mamma. Så jag tänkte att det var dags att inte vara så egoistiskt.

Att My var med i Dessertmästarna för att vinna och slå oss alla, det vet vi. Istället vann hon det vackraste priset av alla. För ett par månader efter inspelningen föddes en liten Ingrid, som en dag kanske blir en stjärnkonditor precis som sin mamma.

 

Om en vecka är det dags att ta nya tag och då får vi finbesök i studion.

Vi ses i rutan, Martin ”Sockerkungen” Morand

 

Fullt fokus i teknikstafetten. Att göra chokladfjädrar i en studio som håller 15°C visade sig vara en svårknäckt nöt.

Fullt fokus i teknikstafetten. Att göra chokladfjädrar i en studio som håller 15°C visade sig vara en svårknäckt nöt.

Dagens HJÄLTE! Jesper N vispade så att armen höll på att gå ur led, men som han vispade. När jag såg det beiga laget hälla i allt socker från början i sin maräng visste jag att vi skulle ta hem segern.

Dagens HJÄLTE! Jesper N vispade så att armen höll på att gå ur led, men som han vispade. När jag såg det beiga laget hälla i allt socker från början i sin maräng visste jag att vi skulle ta hem segern.

My en fantastisk konditor och tävlingsmänniska. Enligt mig en av dem bästa i programett väljer att lämna tävlingen. Vi som såg hur hon kämpade trotts sin graviditet är idag glada att lilla Ingrid kom till världen, kanske en blivande stjärnkonditor.

My, en fantastisk konditor och tävlingsmänniska. Enligt mig en av dem bästa i programmet, väljer att lämna tävlingen. Vi som såg hur hon kämpade trots sin graviditet är idag glada att lilla Ingrid kom till världen, kanske en blivande stjärnkonditor.

 

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

*