Topp 3 i Dessertmästarna 2015, men tårtutmaningen höll på att bli mitt fall.

Topp 3 i Dessertmästarna 2015, men tårtutmaningen höll på att bli mitt fall.

2 years ago 1 1 2659

Nu känner man att det är nära, det man har kämpat för så länge och haft som mål ända sedan man kom med i Dessertmästarna 2015. Finalen är inom räckhåll, man känner att nerverna börja krypa sig på en, men samtidigt vet man att dem andra deltagarna känner precis likadant eller kanske ännu värre. Jag får väl ändå säga att min långa tävlingserfarenhet har varit till min fördel så här långt i programmet, men jag känner också nu, att där inte längre finns utrymme för några misstag.

Nu känner jag att det är bara att köra, ge allt och våga vinna, jag vet om att det kanske är min tur att lämna och skulle det bli så vill jag känna att jag gav allt och inte fega. När vi åker till studion den här dagen är alla väldigt tysta, sammanbitna och fokuserade, alla vill ta en finalplats och alla vet att det är det absolut tuffaste motståndet. När vi väl är framme så känns lokalerna tomma, den glädje och intimitet som rådde här en gång är som bortblåst. Jag minns tillbaka från början när vi var 13 hungriga och duktiga konditorer som sprang runt här i dessa historiska lokaler. Alla skrattade och skojade, åt godis så det sprutade ur öronen och hittade på massor av djävulskap. Nu är stämningen tryckt men hjärtlig, alla känner pressen och alla vill vinna. Efter att ha blivit sminkade så är det så äntligen dags att gå in i köket. Det är här jag känner mig trygg och det har blivit lite som ens andra hem. När vi går in i studion så ser jag två mycket välbekanta ansikten. Den ena är chokladkonstnären och konditorn Stefan Jonsson Pedersen, som i bagaget tillsammans med kocklandslaget har ett OS-guld. Den andre en mycket stor förebild och i mina ögon en av dem största inom chokladskulpturering i Sverige, Håkan Mårtensson chocolatier, konditor och kreativ ledare på FIKA i New York.

Jag ser även ett antal chokladskulpturer i köket och förstår vad som väntar och känner en viss oro då detta är något jag aldrig jobbat med innan. Skulptera i marsipan eller karamell det kan jag, men jag har aldrig gett mig på att skulptera i choklad. Juryn förklarar förutsättningarna och vi delas upp i två lag där jag bildar lag med Sabina och i det andra laget blir då Martin J och Jonas. Lagen känns ganska jämlika på pappret men besitter många olika spetskompetenser. Till vår hjälp får vi Håkan som mentor och det andra laget får Stefan.

Tävlingen drar igång och jag känner att jag och Sabina kompletterar varandra på ett mycket bra sett där jag tar hand om skulptureringen och Sabina kör petit fourer och chokladdekor. Tiden vi får till förfogande är 4 timmar och jag förstår att tiden kommer bli knapp, då en chokladskulptur normalt sett tar dagar att göra, ibland även veckor och månader. Så hur fan ska det här gå till? Jag och Sabina mejslar, bakar, gjuter och skulpterar medan Håkan står bredvid och instruerar och coachar. När halva tiden gått är jag tveksam till hur vi ens ska hinna få ihop något, men för varje kvart som går kämpar vi oss närmre och närmre vårt mål. Andra laget stöter på diverse problem och jag känner att vi har ett litet övertag. Jag och Sabina kör på och när tiden är ute har vi fått till en skulptur som jag verkligen är stolt över med massor av vackra dekorer och tekniker. Juryn gör sin bedömning och efter överläggning med Håkan och Stefan så står jag och Sabina som segrare. Så jäkla underbart det var, precis den här början man ville ha på dagen!

Efter att ha ätit lite lunch och fått lite välbehövlig vila var det åter igen dags att vässa knivarna och ta sig an dagens andra utmaning. På väg in i köket känner jag mig fortfarande upprymd efter förmiddagens seger, men det kommer snart visa sig att denna glädje snart byter skepnad till ren skräck. Efter att juryn hälsat oss välkomna tillbaka till köket så kommer utmaningen som jag verkligen bävat inför, nämligen TÅRTUTMANINGEN. Detta är verkligen min akilleshäl och jag vet redan på förhand att detta tävlingsmoment bara gynnar en av oss. Den som dragit det längsta strået är ju så klart Sabina. Hon är den enda bagerikonditorn kvar i programmet och för henne är detta vardagsmat, så ska man ha en chans mot henne gäller det att överprestera.

Jag tänker snabbt ut en plan med sikte på att överleva det här och också för att ha en chans mot Sabina och de andra grabbarna. Så vad kan man göra för att sticka ut? Jag tänker nio olika lager i tårtan. Inte fem, nio! Mina smaker känns bra, svart vinbär och mjölkchoklad. Nu gäller det bara att jobba så svetten den lackar. Men tårta är inte lätt alltså, speciellt inte under tidspress där tiden är alldeles för knapp! Som ni förstår inser jag ju redan innan tävlingen att jag är ute på hal is. Jag gjuter mina lager och omarbetar successivt planen på nio lager allteftersom klockan tickar på. Egentligen går saker som planerat men det går för långsamt för tårtan att sätta sig. Chill blastern vill bara inte samarbeta med mig idag! När jag fått ihop vad som för blotta ögat ser ut som en tårta, innehåller den (för mig som gick ut hårt) blygsamma sex lager när det är dags för glasering. Även om jag i en halv sekund kanske eventuellt hoppades med hårt hållna tummar att det möjligen skulle gå vägen, så visste jag såklart att det här är katastrof!

Så fort jag häller på glazen på första tårtan, inser jag att det här kommer aldrig att gå. På något magiskt sätt lyckas jag fånga upp den hängande ”tårtan” på en tallrik och med den andra inser jag att jag måste vänta ända in i det sista. När det är tre minuter kvar inser jag att jag inte kan vänta längre. Jag tar ut tårtan ur frysen och håller den i min vänstra hand för att få bättre känsla för hur tårtan beter sig. Jag börjar hälla över tårtan och hela armen är även den täckt med glaze. En minut kvar, fan jag ligger risigt till! Tårtan ska garneras också! Fram med tårtorna och på med garnityret snabbare än snabbast. Nu gäller det bara att få ihop tårtorna så att jag har något att presentera över huvud taget. Det är ju inte det vackraste jag skapat i Dessertmästarna. Hoppet återstår till smakerna. När juryn räknar ner lägger jag på de sista komponenterna och där står två tårtor som jag absolut inte är nöjd med. Jag känner en enorm besvikelse och jag inser att det här kan vara slutet för mig i Dessertmästarna. Men ingen kan i alla fall säga att jag inte kämpade.

Väntan i omklädningsrummet känns oändlig och man hör att de andra deltagarna pratar med mig men allt är bara ett ointagligt sorl. När Sebastian till sist kommer in säger han att de vill se oss alla fyra i juryrummet. När jag står där framför jury är jag 100% säker på att jag kommer lämna. Vinnarn som utses är inte helt oväntat Sabina, som i ärlighetens namn verkligen presenterade den bästa tårtan. Hon visade verkligen dem gamla gubbarna vart skåpet skall stå. Kvar i juryrummet står jag nu med Martin J och Jonas. Att stå här är verkligen ångestladdat! När juryn till sist kommer till elimineringen säger de att det är det svåraste beslutet de tvingats göra, men den som tyvärr måste lämna Dessertmästarna är……. MARTIN….J och för en sekund högg det till i magen när jag hörde mitt namn ropas upp. Det var inte jag, det var inte Martin M som ropades ut. Förstår ni lättnaden? Jag är med i topp 3!!!

Även om jag för stunden kände en enorm glädje, så led jag verkligen med min namne som är en enormt duktig och passionerad konditor med hjärtat på rätt ställe. Martin är en människa som blev väldigt omtyckt av alla deltagare då han visade stor ödmjukhet, spred enorm glädje och var den som bjöd på flest skratt under inspelningsperioden. Jag är väldigt glad över min nyfunna vän och hoppas att vi kommer få möjligheten att fortsätta sprida lite dessertglädje i vårt avlånga land tillsammans.

Nu är det ju tack och lov ingen handboll eller annat ståhej i TV rutan, så nu ses vi ju redan nästa vecka och ingen är gladare än jag att tårtutmaningen är historia.

 

Ses nästa tisdag, samma tid samma kanal.

Martin M

Sabinas och min chokladskulptur

Sabinas och min chokladskulptur

Jag och Sabina kämpar med att få alla komponenter på plats på vår chokladskulptur.

Två chokladlegender kom på besök, Håkan Mårtensson och Stefan Jonsson Pedersen

Två chokladlegender kom på besök,
Håkan Mårtensson och Stefan Jonsson Pedersen

1 kommentar

  1. Micke Ahlbin

    3 år ago

    Håller på dig Morand-junior. Du tar hem det!

    Svara

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

*