Det är jag som är DessertmästarE 2017!

Det är jag som är DessertmästarE 2017!

1 year ago 0 0 9971

Jag vann Dessertmästarna 2017 – Jag ÄR DessertmästarE 2017!!!!

Hahaha… va!? Från att inte vara säker på om jag ville ställa upp till att ta hem segern! Nu behöver jag inte längre gömma den där glasskålen med guldvisp längst in i ett hörn under en gammal matkasse. Det var inte helt enkelt att tacka ja till att deltaga. Dels strulade det till vårt familjeliv med sonen som skulle döpas och dottern som fyllde år, mitt under inspelningsdagarna. Dessutom med kort varsel. Sen visste jag inte om jag ville vara med i den ”nya” versionen av programmet. Jag hade ju föredragit det ”gamla” mer professionella utförandet. Så skulle jag nu ställa till med det här trots allt, så skulle jag bannemig se till att VINNA också! För dig som läser – kanske låter det kaxigt, kanske låter det knäppt, kanske ser du mitt pannben. Från första stund tänkte jag och sa det till och med högt, Jag vet att jag kommer vinna!

Det är såklart att jag inte trodde det varenda sekund under tävlingen och faktiskt just när jag fick beskedet så tänkte jag nervöst att ”kan jag ens det här längre”, men med vilja kommer man långt. Inställning är halva grejen. Lite talang på de är ju bra. Men man måste tro på sig själv och det man gör. Utan det kan man inte vinna en tävling. För min egen del skulle jag aldrig kunna ställa upp i en tävling och säga att jag gör det för att se hur långt jag kan gå, eller som en rolig grej. Rolig grej!? Nä, blodigt allvar! Haha..

Blodigt allvar var det också i kvällas sista program, i finalen mellan mig och David.

Redan på morgonen på hotellet (skrockfull som jag är var allt planerat i minsta detalj) tog jag fram den svarta bandanan som jag inte vågat ha på mig i något tidigare program för den skulle sparas till finalen, och hade jag då använt den hade jag kanske inte kommit till final. Likaså med örhängena, jag sparade dem som var helt i guld. ”Svart bälte” och guld i öronen – allt som en mental förberedelse på att ta hem segern. Sonen fick ta på sig finkläderna som vi tagit med – för sen var det dags och fira. Haha.. Igen – inställning!

Deltävlingarna och stafetten var sjukt kul, precis som vid lagtävlingen så kändes det som pressen försvann och stundens allvar lättades upp en aning. Kanske gjorde det att jag slappnade av lite väl och inte var helt med på noterna över vad som gällde.

Gjorde ni också smaktest med strössel, kakao, mjöl och allt vad man hade, när ni var små? Bild: Jonas Santos Oliveira

Först ut var smaktest och det där tänkte jag att, DET kan jag. Jag kan smaker – jag har ett luktsinne lite utöver det vanliga som i och för sig fortfarande är lite gravidrubbat, men det kändes som en lätt match. När dem sedan avslöjade rätt smaker kändes det helt otroligt, otroligt FEL! Alltså den sista, som vi båda säkert svarade nypon på, var ju matcha. Jag kan säga att efteråt doftade vi alla på den och faktiskt påminde det ordentligt om just nypon. Jaja… trots enstaka 4 rätt så blev det 1-0 till mig.

Nästa utmaning – marsipanrosor med kravet en knopp och tre rosblad. Som vanligt i snabbutmaningarna tänker jag för mycket på utseende och inte vilja visa upp något allt för fult, så då sackar jag med tiden. Jag är ju ingen specialist på ämnet även om jag gjort det förut. Så jag har inte tempot att göra dem både hyfsat snygga och snabbast. David kör en annan metod som kanske inte är vacker men gör att matchen nu står 1 lika.

Sista stafetten – Sufflé amen(!) när gjorde jag det, en gång i skolan tror jag. Dock kom jag på i samma sekund som jag stängde ugnen att jag glömde skrapa den platt och göra rent kanterna. Utan rena kanter fastnar sufflén och har ingen möjlighet att resa sig rakt upp. En annan miss var att jag trodde det var högst som gällde och skyndade mig inte att plocka ur den. Men den hade fått underkänt i vilket fall. 1-2 till David. Sen crepen, tjena! Första laggen blir näst intill alltid kass, det vet ni. Så varför står jag där och steker en ugnspannkaka istället för att kasta bort och börja om? Sen är det ju försent. David får inte heller sin godkänd och ställningen är oförändrad. Rulltårta, ja men den skulle jag väl sätta efter Magnus knäböjning på Midsommarfesten? Jag behöver inte spänna med något annat än mina fingrar. Jag har rullat kanelsnäckor åtskilliga gånger och lärde mig tidigt att spänna. Det är bara och göra samma. Ställningen i finalen och stora utmaningen står nu 2 lika.

Jag har ju velat göra mer desserter och mindre annat genom hela programmet. Så min första tanke med bröllopet var att göra en bröllopsdessert. Men vad är väl ett bröllop utan en tårta? Dessutom ytterligare en chans att visa upp mer bredd och utmana sig själv. Det gjorde jag, utmana mig själv. Jobbigast var när jag insåg att jag inte hade någon bra form till havtornsmarmeladen och fick konstruera en själv med det som fanns. Och så rinner marmeladen ur. Tur jag fick en hjälpande hand av Sebastien som kunde trycka ner den ena och jag dem andra. Phu!

Uppdukat och klart för allra sista gången.
Bild: Jonas Santos Oliveira

Glazen som saknades, jag hann göra den, stod förberedd och klar men tiden var inte med mig i slutet. Jag hann inte få klart tårtorna och tänkte att det får va, det blir ju en tårta även utan glaze. Jag får dekorera med band nertill, fula kritvita band som inte alls passade in men alternativet kändes värre. Någonstans i väntan på att tårtorna skulle stelna, så att jag kunde få ut dem ur formarna så hann jag få till ett bord dekorerat nåt så när så som jag själv tänker mitt bröllop en dag. Så det kändes ändå fint! I sista sekund får jag fram den tredje och sista tårtan med hjälp utav ett flytande kväve bad. Såklart! Jag borde tänkt tanken tidigare men i bubblan väntade jag. Inget knalle-resultat men friskt vågat. Jag körde ALLT vad jag kunde genom hela dessertmästarna och genom hela finalen. Jag som inte skulle springa en enda gång!

Tre stiliga herrar och en Dessertmästare.
Bild: Jonas Santos Oliveira

Dessertmästarna har varit en otroligt rolig resa, först att spela in och få inblick i TV-världen, vilket jobb som ligger bakom. Sen att möta andra duktiga dessertmakare och att få se deras tolkningar av uppgifterna. Inte minst var det kul och göra det för mig själv, koppla bort mamma-rollen en stund (även om sonen var där) och fokusera på mig själv. Så himla kul och befriande!

Även om det inte spelar någon roll vad folk tycker och tänker så är min största farhåga, och har varit redan från start att jag ska bli jämförd med Martin Morand, Dessertmästare 2015, min sambo. Att någon ska tycka att det var ”uppgjort” på något sätt. För saken är ju den (precis som jag sa i första programmet tror jag) att jag är en helt egen person, som gjorde allt med mina egna händer. Sen använder vi såklart varandra som bollplank och har alltid gjort. Vi tävlade tillsammans i fyra år innan vi blev ett par och att bolla idéer med varandra är helt naturligt. Något annat vore ju konstigt.

Nu får vi se vilka bollar vi ska kasta på varandras plank? Vad framtiden har i spå-kulan?

 

TACKTALET

Största TACK till mina föräldrar som ställde upp (och ALLTID gör) och tog hand om vår dotter och dessutom firade henne på bästa sätt på hennes födelsedag, när vi inte kunde.

TACK till våra barn som ställer upp (utan val) på sina föräldrars villkor och får stå ut med en massa saknad.

TACK till dig Martin, som pushade mig att ställa upp, tron på mig och stödet.

Även om jag tackade dem dagligen på plats – så TACK till alla i kulisserna som städade och rensade upp efter oss under inspelningen. ”Det är ju bara deras jobb”, men många faktiskt gratis och allas positioner är viktiga, precis som på krogen. Utan diskarn eller vem som helst, går det ju inte runt, alla är lika viktiga.

TACK till ELK produktion och Kanal 5 Sverige för att ni kontaktade mig och gav mig chansen att åka på denna resan.

TACK till de tre stiliga herrarna som stod ut med den ena sockerchocken efter den andra. Otroligt roligt att få mötas.

Det var oerhört kul att tävla igen och för första gången helt solo, det var megakul att VINNA!

 

Vi hörs väl?

Dessertmästaren 2017 – Malin Haak

 

Jag och vinsten!
Bild: Jonas Santos Oliveira

 

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

*