Mitt livsmotto avgör saken!
När jag blir gammal ska jag berätta för mina barnbarn om allt jag gjort, inte allt det jag velat göra. Det är livsmottot som jag sedan många år tillbaka bestämde mig att leva efter. Det är ju så här att om man är en äventyrlig själ i naturen, så finns liksom inte alternativet ”tänk om…”. Livet är till för att levas, inget ska man behöva ångra. Erfarenheter berikar. Så jag gick in i det där rummet med stora fönster ut emot stadion, något nervös över att redan få en kamera i ansiktet. Vilken märklig känsla liksom att sitta på en intervju till något för mig ännu ganska oklart. Ganska omedelbart infinner sig känslan av att bli bedömd genom rutan utefter karaktär och personlighet. Det blir liksom påtagligt, vad ska folk tycka? Tänk ATT folk ska tycka något, främmande människor som inbjuds att bilda sig en uppfattning utifrån en TV-tävling. Egentligen